Recension: Bayonetta

Spelåret 2010 började med en smäll. Recensenterna var eniga om att nu var den då pågående spelgeneration i full gång och äntligen hade den kommit upp till sin riktiga potential. Det spel som fick recensenterna att uttrycka detta var Bayonetta, ett hack 'n slash från skaparen av Devil May Cry. Jag förstod aldrig hypen. Varför skulle detta vara så bra? Bayonetta ser bara ut som någon tagit kalkeringspapper över ett Devil May Cry-spel och sedan lagt till en sexualiserad kvinna istället för Dante som huvudperson. Flera år senare sitter jag nu med eftertexterna till Bayonetta framför mig på Tvn, och detta är min recension av spelet.

Som jag redan nämnt är alltså Bayonetta ett hack 'n slash-spel från 2010 som påminner om spelserien Devil May Cry. Har man spelat Devil Mat Cry tidigare så kommer man garanterat känna igen sig. Stora vapen, over the top hela tiden och oneliners som haglar tätt efter varandra. Framförallt känns Bayonetta otroligt japanskt, men det kommer jag återkomma till.

Själva handlingen finns det inte mycket att säga om. En häxa vid namn Bayonetta vaknar upp ur en 500 års sömn utan några konkreta minnen från vem hon egentligen är heller hur hon hamnat i det moderna samhället. Det ändå hon vet är att hon gillar att döda änglar och ja.... mer behöver man egentligen inte säga. Handlingen är verkligen så där dum som tyvärr en hel del spel har tendens att vara. Men något som dessa mediokra spel saknar som Bayonetta har är det sjukt galna strider och over the top presentation! För att spela Bayonetta, är bland det mest pulshöjande jag spelat på väldigt länge! Bossarna är så sjukt stora och för det mesta utmanade att jag nästan blir helt svettig. Och när jag väl besegrat bossen så skriker jag ut i glädjande svordomar. En mycket härlig känsla!

Man skulle kunna tro att detta är den största bossen. Det är det inte.

Något som jag alltid antog om Bayonetta var att det skulle vara väldigt sexistist, vilket jag inte tycker bör finnas i tvspel över huvud taget. Men till min stora förvåning är faktiskt inte Bayonetta så fruktansvärt sexistiskt som jag trodde. Visst, hon blir "naken" när hon använder en superattack, det finns pinsamma moment när hon posar för kameran och insomningar på hennes rumpa. Alla dessa moment är helt överflödiga och jag kan säga att jag hade upplevt spelet som bättre om dessa moment inte fanns med. Men det finns ändå en hel del bra saker med karaktären Bayonetta. Hon är riktigt cool och riktigt jävla stark. Hon slaktar bossar som är (utan att överdriva) hundra gånger hennes egen storlek. De många onliners hon häver ur sig är förvisso väldigt ostiga, men samtidigt charmiga och ibland riktigt roliga.

Summa summarum är Bayonetta väldigt japanskt, på både gott och ont. Många barnsjukdomar som sexistiska inslag och dum handling, och samtidigt fantastiskt gameplay och presentation. Musiken är i sina stunder riktigt bra! Finns även en hel del roliga banor som man bara skrattar åt för att de är så otroligt over the top! Ifall du bara vill ha något hjärndött att spela som ger dig en utmaning och galna strider, så skulle jag rekommendera att testa Bayonetta och se om det är något för dig. Och ifall du är en sucker för japansk galenskap som jag, så finns det en stor risk att du kommer gilla det.

Bayonetta får betyget 4/5!