torsdag 22 maj 2014

Artisterna i mina öron: First Aid Kit

Artisterna i mina öron är en serie inlägg som handlar om mina favorit musikartister som vars musik flitigt spelas på mitt Spotify-konto. Detta är del 2 och detta inlägg handlar om country/folkpop-duon First Aid Kit!



Hur mycket av modern musik har egentligen stämmor i sig? Har ni tänkt på det någon gång? Inte? Inte jag heller innan jag upptäckte First Aid Kit för några år sedan. I princip all övrig musik jag lyssnar på så är det en som sjunger i taget, förutom på någon refräng lite då och då. Därför sticker verkligen First Aid Kits sångstil verkligen ut från mängden och upplevs nästan som magisk. 

First Aid Kit består av systrarna Klara och Johanna Söderberg och de blev riktigt stora när de föra album släpptes The Lion's Roar. De har även haft den stora äran att jobba med min absolut största idol Jack White och även spelat live med honom! När First Aid Kit spelar live så spelar Klara gitarr och Johanna spelar ofta någon form av piano.

Varför är First Aid Kit så fantastiska?

När jag lyssnar på First Aid Kits musik så blir jag på sånt där skönt humör, det är som de spelar och sjunger för själen. Deras melodiska sångmelodier är helt otroliga och stämmorna gör bara allt ännu mer awsome! De fyller ett tomrum i mitt musikhjärta som jag inte visste fanns. Men nu vet jag att något har saknats och nu är jag hel igen. Tack Klara och Johanna!

Länkar till några favoriter:
Wolf
My Silver Lining
Chiquitita (ABBA cover)
Emmylou

BONUS!
The Lion's Roar gående på Paris gator!

Tills nästa gång

Ha de gott!

torsdag 15 maj 2014

Recension: Godzilla (2014)

Igår var jag på bio, något jag inte allt för ofta är även fast det är ganska trevligt. Jag och några kurskamrater bestämde oss att vi skulle se den nya Godzilla-filmen på premiärdagen, så vi tog våra sega systemvetar-ben mot SF här i Örebro för att beskåda stora monster på stor skärm. Och det var, precis som jag önskat, det vi fick!

I tanke på att handlingen redan finns förklarad flera gånger om på internet så tänkte jag bara dra det lite kort. Forskare experimenterar på en stor grej (typ ett ägg) som de har hittad under ett område där det fanns ett kärnkraftverk för en tid sedan. Ägget kläcks och ut kommer ett stort monster, som inte är Godzilla. Monstret drar iväg och människorna vill lokalisera det. Släng i Godzilla och massa soldater i det hela så har du ungefär filmens handling där.

Många som gillar original Godzilla från japan hade många invädningar mot den amerikanska Godzilla-filmen som kom 1998. I den filmen var Godzilla i princip bara en större T-rex som på Jurrasic Park-manér terroriserade New York. Han hade inte mycket av sitt ikoniska utseende eller läten.

I denna nya amerikanska Godzilla-film lyckas de med detta betydligt bättre. Godzilla ser faktiskt ut som en modernare version av den japanska originalupplagan och ser riktigt cool ut. Han har även egenskaper som den japanska Godzilla hade men den tidigare amerikanska saknade. Designen på de andra (!) monstren köper jag också och även de ser riktigt balla ut.

Walter White..?
Det man kan klaga på är som i många andra Godzilla-filmer människorna. Man bryr sig inte om att den otroligt stereotypa manliga soldat-huvudrollen har en fru som han älskar över allt annat och att de har en son tillsammans. Seriöst! Tristare huvudkaraktär får man leta efter! Något som också är störande är att det är i princip bara kvinnor och barn som man får se bli riktigt rädda över monstrens närvaro. Soldaterna som ska försöka ha ihjäl dem är så där amerikanskt modiga och blinkar inte för nått. Really? Ifall världens tuffaste jävel skulle stå framför Godzilla, Fucking 100m långa Godzilla så skulle fan hen bajsa på sig. Blir så trött på amerikanska actionhjältar...
Fast å andra sidan, det är inte människorna som spelar huvudrollerna utan monstren! Trots detta gör Brian Cranston en hyfsad roll och agerade liknande som när han spelade Walter White i Breaking Bad.

Sammanfattningsvis så gillar jag filmen. Den har absolut sina brister, men de kretsar kring saker som egentligen inte är väsentliga för en Godzilla-film. Sakerna som är viktiga är de visuella effekterna, stämningen och monstren och på samtliga punkter måste jag ändå säga att filmen lyckats! Uppbyggnaden i början var faktiskt sjukt bra och även i slutet så satt jag på helspänn. Gillar du monster? Då ska du se Godzilla!

måndag 12 maj 2014

Artisterna i mina öron: Tom Morello

Artisterna i mina öron är en serie inlägg som handlar om mina favorit musikartister som vars musik flitigt spelas på mitt Spotify-konto. Detta är del 1 och detta inlägg handlar om gitarristen Tom Morello!


Tom Merollo är kanske mest känd som gitarristen i den politiska rock/alt-rockgruppen Rage Against The Machine, där han blev känd för sin unika stil och sätt att spela gitarr på. Han tog mer inspiration från hiphopare och olika DJ's än andra kända gitarrister, vilket ledde till ett väldigt unikt sound. Gitarren i hans låtar låter ganska ofta som om det skulle vara något helt annat en den gitarr han håller i.

Tom Morello är även känd från Audioslave och sitt solo projekt The Nightwatchman. Som The Nightwatchman spelar han politiska låtar på en nylonsträngad gitarr medan han i Audioslave spelar elgitarr som liknar mer den i Rage Against The Machine fast där musiken har mindre politiskt budskap.

Varför är Tom Morello så fantastisk?
Hans stil är verkligen helt unik! Man kan verkligen höra på ett solo om det är han som ligger bakom det, och hans riff är så svängiga och hopp-vänliga att det nästan är omöjligt att inte headbanga till, även om man sitter på en fullsatt buss. Med hjälp av en Whammy-pedal och en wah wah-pedal får hans solon otrolig karaktär och jag njuter lika mycket varje gång han trampar på dessa.

Länkar till några favoriter:
Rage Against The Machine - Killing in the Name
Rage Against The Machine - Sleep now in the Fire
Audioslave - Show me how to Live
Audioslave - Like a Stone
Bonus: DETTA SOLO!!

Ta en titt på hans grejer och jag är övertygad om att ni kommer gilla det!

Tills nästa gång

Ha de gott!