onsdag 22 maj 2013

Mina tankar kring Xbox One.


Igår utannonserade Microsoft sin nästa konsol. Som i princip alla visste så kommer den att släppas senare i år (ungefär samtidigt som PS4 kanske?) men något ingen visste var vad namnet skulle bli. Under många år har man kallat Microsoft's tredje xbox för "Xbox 720" då den nuvarande, Xbox 360, syftar på hur många grader(vinklar) det finns i en cirkel. Men så blev alltså inte fallet. Istället får den nya maskinen namnet Xbox one. Vad man nu ska kalla den första xbox:en är numera en gåta men aja.

Det som visades under presskonferensen var inte mycket som imponerade på mig. I säkert 15 minuter pratar de om hur denna nya maskin ska underlätta och göra ditt tv-tittande enklare vilket känns som en otrolig felprioritering. Man ska exempelvis kunna se på en basketmatch och be Xbox'en visa statistik om spelarna och annan tänkbar fakta man skulle vilja se under en basketmatch. Detta är säkert en cool funktion men vem kommer använda den? Många sitter säkert med statistik om spelarna redan på sin smartphone eller läsplatta. Det är alltså ett behov Microsoft tillfredsställer som andra tjänst redan kan göra. Det här är bara en cool lösning på ett problem som inte behöver lösas. Varför ska jag se det här när jag kollar på en ny Spelkonsol!?

Senare nämner de (suprise suprise) Halo. Fast denna gång pratar de inte om något nytt Halo-spel utan om en tv-serie som Steven Spielberg ska vara inblandad i. Återigen, varför berättar ni detta nu? Jag vill se spel!

Några spel som visas är Fifa, Madden och några andra för mig helt ointressanta spel. Fina teknikdemos visas upp där supersnygga bilar flashar förbi i en trailer för nästa spel i Forsa serien. Sen händer faktiskt något lite spännande. Våra finska vänner på Remedy's loga dyker upp och de börjar prata om hur Remedy skapat spännande och indragna historier i spel. Jag tänker på en uppföljare till Alan Wake men får istället en trailer på ett spel som heter Quantum Break. Trailern är riktigt snygg men säger inte så mycket om själva spelet.

Avslutningsvis visar de nästa CoD till Xbox One och jag kunde inte bry mig mindre. Det ända jag reagerar på är att det är väldigt mycket hundar med i spelet och det stående skämtet "Call of Dogs" föds i live-chatten jag samtidigt sitter i.

Sen tar det bara slut. Jag känner mig tom och ganska besviken. Inga för mig intressanta spel och mycket märkligt fokus när det gäller funktioner.

Det blir nog en Playstation nästa gång också.

fredag 17 maj 2013

Boktips! Grabben i kuvösen bredvid


För en gång skull har jag läst en bok. Eller ja, jag läser ju studentlitteratur i princip hela tiden men det var länge sedan jag läste en bok "självmant" så att säga.

Boken heter Grabben i kuvösen bredvid och det är en slags självbiografi om Jonas Helgesson, som är författaren av boken. Jonas är i princip som alla andra. Han har drömmar och framtidsvisioner. Det är dock en grej som har gjort hans liv en aning annorlunda än många andras liv. Han har nämligen en CP-skada.

Ordet CP kan vara det mest missförstådda ordet någonsin. Enligt många är CP samma sak som att vara dum i huvudet eller att vara en idiot. Detta är långt ifrån vad CP är och detta berättar Jonas om i sin bok.

Om man ska dra det kort så gör en CP-skada att man får svårigheter med att röra sig och tala och kroppen kan få ofrivilliga spasmer i exempelvisa armarna.

Men Jonas har tränat i hela sitt liv för att han ska leva ett så "normalt" liv som han kan och har kommit väldigt långt på sin resa. Han behöver tex inte ha rollstol fast läkarna sa att han skulle ha den i resten av sitt liv, och han har tagit körkort.

Grabben i kuvösen bredvid är en gripande bok fast med otroligt mycket humor. Jag skrattar nästan så jag grinar i vissa stunder och njuter hela vägen. Han berättar om allt från pinsamma missförstånd på ica till misslyckade raggningsförsök på klassens snygging. Allt med en stor portion humor!

Boken är lättläst och ganska kort vilket känns skönt för mig som inte är så van vid att läsa. Jag rekommenderar den till fullo!

Jonas är även stand-upp komiker och föreläsare. Här nedan finner ni ett klipp med honom!
Ha de gott!


onsdag 15 maj 2013

Jag har köpt världens bästa album!

"Men vadå? Ett musikalbum kan ju inte objektivt vara det bästa? Det kan ju inte vara världens bästa album enligt alla?" 

Okej då. Jag tycker detta är världens bästa album!

En av världens bästa band (om inte det bästa) heter The White Stripes. Eller ja, hette kanske man ska säga, då de inte turnerar längre. The White Stripes bestod av Jack White och Meg White. Han på gitarr,sång och piano och hon på trummor och backupsång. De var en rockduo från Detroit och år 2003 släppte de en skiva vid namn Elephant, och det är detta album jag plockade upp i en skivaffär i Göteborg för några dagar sen. Jag har lyssnat på Elephant många gånger förut men nu har jag alltså köpt den. Varför det? Gillar man ett band/artist så tycker jag att man ska köpa deras skivor, iallafall några av dem.

"Vilken är din favoritlåt? Alltså din favorit genom tiderna!!?"
Hur fan ska jag veta det. Musiksmak ändras och ibland gillar man något som senare glöms bort. Men frågan om världens bästa album är det betydligt enklare att svara på. Det är nämligen bara att ta det albumet man tycker inte har några dåliga låtar och har bäst låtar. Låter enkelt men är förvånansvärt svårt. 8 av 10 av låtarna kanske är legendariska men det finns fortfarande låtar på skivan som förstår helhetsintrycket. Om skivan är grym hela vägen igenom så är det en mycket stor chans att det är ditt favoritalbum!

Och mitt är alltså Elephant av The White Stripes. Ifall någon inte har helt koll på vilka låtar som finns på detta underbara album så kommer här en litet smakprov.

*Seven Nation Army

*I Just Don't Know What To Do With Myself (cover)

*Ball And Biscuit



*The Hardest Button To Button

och 10 ytterligare låtar som alla håller otroligt hög kvalité!

Ta en lyssning vetja och ta reda på vilket album som är ditt favoritalbum och dela gärna med er!

söndag 12 maj 2013

Retrospelsmässan!

Igår var jag och en god vän nere på retrospelsmässan i Göteborg. Det var ohyggligt lång kö och efter nästan 3 timmar kom vi äntligen in. Det var trångt men det andades god nördvärme i hela lokalen. Under vistelsen filmade jag och min kompis en hel del. Tyvärr har jag inte dessa klipp för tillfället men hoppas att jag snart kan visa dem här på bloggen, i antingen redigerat eller oredigerat format. Aja, några bilder lyckades jag ta med min något begränsade mobilkamera och här kommer några av dessa. Ha de gott!
Kön var väldigt lång...


Mario kom och hälsade på i kön!
Inne på mässan var det mycket folk.



Vi hittade många grymma deals på retrospel.
Det fanns många gamla spel på plats att spela.
Denna otroligt fina pärlplatta hittade jag vid pysselavdelningen!