fredag 25 mars 2016

In Flames


Ibland händer det att jag hittar ett band som jag blir helt besatt av. Jag lyssnar igenom alla bandets skivor, jag kollar på intervjuer med dem på nätet och tittar på livespelningar som jag hittar på Youtube. Mitt första band som jag fastnade så för var Hardcore Superstar, i min tidiga tonår. Jag blev helt besatt och ville konsumera allt som de hade satt sitt namn på.

Nyligen så fattade jag liknande tycke för ett annat band, som likt Hardcore Superstar kommer från Göteborg. Denna gången har mitt intresse fastnat för det melodiska dödsmetall-bandet In Flames.

Jag har lyssnat en del på metal tidigare, band som Sonata Arctica, Amaranthe, The 69 Eyes, Papa Roach och Disturbed. Men har aldrig riktigt nördat ner mig så mycket i dem (förutom Papa Roach möjligtvis, och Hardcore Superstar förstås, som skulle kunna ses som en slags metal). Så det är på sätt och vis rätt otippat att In Flames skulle falla mig så i smaken.

Det började med att jag gjorde i ordning med metallista på spotify, då jag upptäckt att jag jobbar rätt bra med hårdare musik i öronen. Jag slängde in tonvis med Hardcore Superstar, och en hel del låtar med banden jag nämnde ovan. Fick även en hel del tips av en kompis som lyssnar på mycket metal som jag uppskattade en hel del. Listan började ta sig och det var riv i låtarna.

När jag ville utöka listan med fler låtar kom jag på att en kurskamrat från universitet alltid pratade om hur bra han tyckte In Flames var. Jag hade lyssnat lite på bandet förut, men då inte fastnat för dem. Jag tyckte att sångarens skrik var alldeles för påfrestande och nästan obehagligt att lyssna på. Men jag tänkte att jag skulle ge dem en ny chans.

Runt där här tiden hade det dessutom skett en hel del förändringar i mitt liv och jag kände mig vilsen. Ny tider kräver förändringar, ett slags avstamp till något nytt. Så jag gav In Flames en ny chans, och oj vad glad jag är för det.

Det visar sig att In Flames inte alls bara är skrik och oljud. Deras texter är väldigt välskriva, deras melodier är fantastiska och deras energi är helt otrolig! Känslorna som förmedlas kändes relaterbara och äkta på nått vis. Jag förstod, och jag höll med. Den första låten jag verkligen fastna för var Alias. Det är verkligen en fantastisk låt, med en tydlig melodi och riktigt bra lyrik.

Så där ser man. Man kan ändra sig. Ett band jag först inte alls förstod och inte ens klarade av att lyssna på har jag blivit helt besatt av. Och det tycker jag är en viktigt läxa som man kan ta till sig av: att det är okej att ändra sin uppfattning om nånting. Man behöver inte hålla så hårt i alla sina principer. Var öppen för nya stilar och idéer, det kommer du tjäna på!

In Flames, we trust. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar