Hitchcock: Filmen om mannen bakom Psycho

Ifall man kollar på IMDb's top 250 lista för bästa filmer ser man att filmen Psycho ligger på 30:e plats (idag). Skaparen av Psycho, Alfred Hitchcock, är en välkänd och ikonisk regissör som satt stora spår i filmens historia. 2012 släpptes en biografisk film som handlar om Hitchcock's tid under inspelningen av Psycho. Dock släpptes filmen i år här i Sverige. I detta inlägg kommer jag avhandla mina tankar om denna biografi och även lite tankar om Psycho.

Hitchcock (2012)

Alfred Hitchcock är en speciell man. En riktig konstnärs-själ som gör filmer för konstens skull, och det är just dessa filmer som roar honom mest. Vid sin sida har han sin fru, Alma Reville som han ständigt bollar idéer med. Handlingen äger rum år 1959 när Hitchcock tar sig an utmaningen att göra en film av en bok med titeln Psycho. De flesta i Hitchcock's närhet har svårt att tro att Psycho kommer bli en storfilm och försöker få honom att strunta i den. Men Hitchcock har en vision som han vill förverkliga om han så förlorar allt han äger och har.

Filmen är mysig och tidsepoken representeras på ett utmärkt vis. Hitchcock spelas av Anthony Hopkins och hans fru Alma spelas av Helen Mirren. Deras relation med varandra känns väldigt professionell och de känns verkligen som ett gammalt gift par. De arbetar på filmer tillsammans men delar inte säng, något som är ganska talande för deras relation. Hitchcock vill hela tiden höra Alma's åsikter på det han gör och det är hon som ger honom tryggheten att fortsätta jobba.

Jag gillade verkligen filmen. Den kändes trovärdig och levererade en intressant historia om intressanta personer. Skådespelet håller högklass och det känns som om det lika gärna kunde varit den riktiga Hitchcock och Alma där framför kameran. Jag rekommenderar den för alla! Se den och luta dig tillbaka och låt dig bli tagen på en intressant resa.

Psycho (1960)

Den välkända duschscenen! 

Ett av Hitchcock's absolut största mästerverk. En film som blivit så ikonisk för både skräck och thriller genren. Det finns så otroligt mycket att säga om detta stycke filmhistoria men det känns som det mesta om denna film redan blivit sagt. Det ända jag kan tillföra är min egna åsikt. Och den kommer här:

Jag satt som på nålar! Och ändå hade jag hört ganska mycket om filmen innan, men ändå höll den mig väldigt intresserad och nyfiken på vad som komma skall. Att den är svartvit ser jag bara som något positivt. Det är svårt att sätta fingret på vad det tillför men det funkar, även idag, år 2013. Handlingen känns väldigt unik och det är något man inte ser speciellt ofta idag. Om man inte sett denna så tycker jag absolut att man ska se den, även fast man inte är något speciellt stort fan av skräckfilm (som jag själv inte är). Visst får man ha överseende med vissa saker, filmen är ändå över 50 år gammal. Man får se den för vad det är helt enkelt, och det är något väldigt, väldigt spännande!