Tidiga intryck från Zelda: Majoras Mask: 3D

Nu har det alltså hänt. The Legend of Zelda: Majoras mask till Nintendo 3DS har tillslut hamnat i min ägo, och gud vad konstigt det känns. Det är lite som en dröm. En märklig med härlig dröm. Men i vilket fall som helst har jag nu hunnit börjat spela lite grann och tänkte i detta inlägg skriva lite om mina intryck från spelet.

Det första som slog mig var att själva spelkassetten hade tysk text på sig. I ca 10 sekunder hade jag panik och tänkte "tänk om jag fått en tysk utgåva utan engelsk text!!". Som tur var det inte så och webbutiken där jag köpt spelet hade gjort sitt jobb även denna gången.

Väl inne i spelet tar det inte lång tid innan jag håller andan av alla nostalgiska känslor som jag får i kroppen. Jag kunde fortfarande inte skaka av mig känslan av att jag äntligen hade en spelbar version av Majoras mask. Introsekvensen för äventyret spelas upp framför mig likt en teater och jag upptäcker att grafiken i spelet fått sig ett ordentligt lyft. Link är inte så fyrkantig som han varit och staden där stora delar av spelet utspelar sig är faktiskt riktigt fin och mysig. Musiken är precis lika bra som jag minns den och stämningen är fortfarande helt unik för spelet. 

Älskar verkligen omslaget. Så snyggt!

Förutom den förbättrade grafiken så har även 3DS utgåvan utrustats med ett bättre sparnings-system, en anteckningsbok samt några andra mindre uppgraderingar. Nu kan man enklare spara utan att spola tillbaka tiden, samt att de ugglestatyer där man alltid sparat vid i Majoras mask är nu mer utspridda samt låter spelaren spara på riktigt och inte enbart temporärt som i originalet. 

Antekningsboken är verkligen är förbättring till spelet anser jag. I denna antecknar Link ner möten han har haft med karaktärer i spelet och  har på så sätt bättre koll på sina uppdrag. I originalet så kunde det lätt bli överväldigande med alla uppdrag samt deras ibland komplicerade struktur. Nu är det enklare att ha koll samtidigt som uppdragen behåller sin svårighetsgrad och charm. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag älskar Majoras Mask. Säkert mer nu än någonsin tidigare och jag kommmer garanterat spela så mycket jag hinner under nästkommande veckor. Det kommer komma en recension här inom sinom tid, helt garanterat. 

Tills nästa gång

Ha de gott!

Daniel and Majoras Mask

Snart är dagen här. Den 13 Februari smäller det. Då släpps återigen The Legend of Zelda: Majoras Mask, denna gång på Nintendo 3DS. Ett spel jag ser fram emot något enormt att få spela, trots att jag spelat det många gånger tidigare. Fast denna kommer allt bli annorlunda.

När jag var liten hade jag en Super play-tidning. Jag brukade bläddra i den för att se de häftiga bilderna på alla nya spel och inte så mycket för att läsa i den. I just denna utgåva av Super Play så fanns en recension av det nya Zelda-spelet som var (suprise suprise) Majoras Mask.

Jag tittade på den här bilden mycket länge.

Bilden föreställer spelets antagonist Skull kid, som bär Majoras Mask. Egentligen inte någon speciell bild i sig, men jag tyckte den var förbaskat cool. Och det tycker jag än idag. Designen tilltalar mig något otroligt. Ett slags bisarrt och förvrängt mörker i skepnaden av en detaljrik mask.

Som många säkert vet kom Zelda: Majoras mask till Nintendo 64, vilket var en konsol jag aldrig ägde, så jag kunde inte spela Majoras mask. Fören en dag när club nintendo bestämde sig för att ge sina medlemmar ett unikt erbjudande. För en ynka 50-lapp kunde man köpa en samling med Zelda-spel till Nintendo Game Cube. En konsol jag ägde och spelade flitigt på. Min lycka var total. Inte nog med att jag skulle få tillfälle att spela igenom flera andra hyllade Zelda-äventyr, jag skulle tillslut få chansen att spela Majoras mask.

Jag fick hem samlingen och satte direkt igång med Majoras Mask, och allt kändes så bra. Världen i spelet var precis så där mörk och härlig som jag  jag fått höra från mina vänner och sett i tidningen att det skulle vara. Jag spelade länge och njöt till fullo.

Men en dag när jag spelade spelet så hände det som inte fick ändå. Spelet hängde sig. Och inte bara en gång, flera gånger varje dag. Jag testade att tvätta skivan med diskmedel (som jag hade hört skulle hjälpa om skivan var repig) men inget hjälpte. Den konverterade versionen av Majoras mask var helt enkelt otroligt dåligt genomförd på samlingen vilket ledde till att spelet blev i stort sett helt ospelbart. Man var aldrig säker. Nu var inte enbart trycket från spelets domedagstids-system som stressade på utan även själva spelets slarviga konvertering.

Det blev aldrig jag och Majoras Mask som jag hade tänkt mig. Vi som skulle trivas så bra ihop. En dröm som gick ut i sanden. Så förstå min glädje när Nintendo utannonserade att de skulle göra en ny ordentlig version, en remake av spelet till Nintendo 3DS. En konsol jag faktiskt äger! När de gick ut med nyheten så kunde jag knappt tro det. Jag trodde att det var för bra för att vara sant. Jag skulle få en andra chans att uppleva äventyret jag så länge längtat efter att få fördjupa mig i.

På fredag är dagen kommen. Det är då jag går hand i hand med min barndom och möter mörkret i Majoras Mask. Och jag hoppas att det blir en sjuhelvetes resa.