Ny Nintendokonsol, nytt Mario-spel. Så brukar det låta, och så lät det även när Nintendo 3DS lanserades. Lanseringstiteln hette Super Mario 3D Land och var ett tredimensionellt-plattformsspel som utnyttjade det mesta med den då nya maskinen. Nu har även jag sätt tänderna i detta lir på min 2DS och det är dags att sätta betyg!
Mario har alltid handlat om en sak, nämligen spelglädje. De lekfulla miljöerna och de glada färgerna har alltid fått mig på gott humör, och att Nintendo är branschens bästa utvecklare när det kommer till plattformsspel gör inte saken värre. Frågan är då om Super Mario 3D Land levererar spelglädje?
Svaret på den frågan är faktiskt ett ganska obestämt nja. I början av spelet tyckte jag allt var kul. Banorna var roliga, grafiken var så där härligt glättig och färgglad och allt kändes som det skulle. Desto längre in i spelet jag kom så kände jag att allt flöt på, för att sedan upptäcka att det flöt på FÖR bra. Allting kändes alldeles för enkelt. Banorna är fyllda med mynt och power-ups vilket gör spelet väldigt lätt. På en bana hinner jag samla in flera extra liv och det är sällan jag dör en enda gång. En anledning till att jag inte dör på banorna är Marios tanooki suit som enligt min mening dyker upp alldeles för frekvent. Man hittar den på i princip varje bana vilket leder till man inte behöver precisionshoppa lika noggrant då du enkelt kan sväva till plattformen som du siktat in dig på. Mycket av utmaningen försvinner om du inte behöver tänka på hur du ska hoppa. Det räcker med att du hoppar i någorlunda rätt riktning för att sedan sväva bekvämt till ditt mål.
En annan sak som man snabbt lägger märke till är att Nintendo utnyttjat 3D-effekten hos 3DS när de designat banorna till spelet. En del banor är byggda på djupet vilket gör dessa banor ganska svåra för mig att spela igenom då jag inte har något 3D-effekt på min 2DS.
 |
| Grattis! Du klarade banan. Med den alldeles för vanliga tanooki-suiten... |
Men sen händer något. Efter sista bossen låser man nämligen upp alla världar igen fast som specialvärldar. Alla banor har gjorts om till alternativa versioner och till min stora glädje är dessa banor betydligt svårare och mer utmanande. Jag får inte hela tiden de mest bekväma power ups'en och nu behövs det verkligen fingerfärdighet för att komma till rätt plattform. Vissa av dessa banor har begränsad tid och då gäller det att samla på sig klockor på banorna vilket ökar tiden med tio sekunder. Ett riktigt kul grepp som verkligen tvingar en att vara fokuserad. En klar förbättring från det första varvet av spelet, i min mening.
Specialvärldarna räddar upp Super Mario 3D Land från att vara ett ganska trist Mario-spel till att bli ett riktigt kul Mario-spel. Nintendo har försökt kamma alla medhårs. Nya spelare, i och med den lättare svårighetsgraden på det första varvet, och de vana spelarna med de svårare specialvärldarna. Men helheten blir ändå något ljummen på det stora hela för min egen del, av just den anledningen.
Betyget till Super Mario 3D Land blir 3 av 5.
