Mycket på en gång eller inget alls

Ungefär så känns det. Ibland har man saker upp till tänderna man ska göra och ibland har man verkligen ingenting. Det är mycket sällan det är mitt i mellan.

I vintras, när jag jobbade med systemprojektet i skolan hade jag ingen fritid alls (nästan). Projektet gick ut på att programmera ett program som kunde lägga in skådespelare i en databas som skulle användas av en casting-studio. Kan låta enkelt men det är mer att göra av vad man kan tro. Efter ca 5000 rader kod var jag och min arbetskamrat klara med projektet och då hade vi suttit varenda dag, minst åtta timmar och skrivit kod. Och då pratar jag även helger, fast då lyxade vi till det med bara fem timmars programmering per dag.

Att komma från en relativt slapp gymnasieutbildning och sedan hoppa in i detta tempo känns väldigt ovant. Man måste verkligen lägga ner sig om man ska klara sig. Men i gengäld är det mycket roligare!

Men det var då det... Nu (vårterminen 2013) läser jag en mediakurs, och här kan man verkligen prata om mycket på en gång eller inget alls. För några veckor sedan skulle vi skriva ett hyfsat omfattande arbete som tog mycket tid och energi. Men nu när det är klart så har tempot gått ner något oerhört. Har bara en bok att läsa lite i. Ganska tråkigt faktiskt, att allt viktigt kommer på en gång och sedan blir det sådana här situationer, när man nästan inte har nått. Bättre planering hade uppskattas!

Jaja.. Jag får väl läsa min jäkla bok då...

Ha de gott!

En film om Olle Ljungström

Det känns som jag hamnat i någon form av helvete. Att få precis allt man åtrår men inte kunna njuta av det.
- Olle Ljungström 

Olle Ljungström är en av mina största förebilder när det kommer till musik. Han kan använda ord och fraser på ett sätt man aldrig hört förut och hans låtar har blivit svenska klassiker. Darin's version av En apa som liknar dig och Magnus uggla's Jag och min far ligger högt uppe på topplistorna, och både dessa låter ligger Olle bakom. 2009 släpptes in film om Olle Ljungström med titeln En film om Olle Ljungström som sändes på SVT och som senare blev en DVD. När jag var på Åhlens häromdan så hittade jag just denna film som jag ivrig köpte.

Filmen handlar inte speciellt förvånade om Olle Ljungströms liv. Filmen filmades under tre år och vi får följa Olle under dessa år. Han pratar om drogerna, musiken och livet i stort och man kommer Olle djupt in på skinnet. Han berättar om tiden med Reeperbahn och vi får se klipp från deras spelningar. Alla klipp har god kvalité och filmen känns väldigt välproducerad.

Filmens längd ligger på ungefär en timme och håller hög kvalité hela filmen genom. Olle är en av Sveriges absolut mest intressanta människor och hans berättelse är väldigt gripande. Ta en titt på den ifall ni får chansen!

Trailer:

iPad: känsla och funktion

Har du en iPad? Vad använder du den till? Är det värt att köpa en sån?

 

Dessa frågor är vanliga att få om du är ägare av en iPad, eller vilken annan surfplatta som helst. För att besvara vad man kan använda en surfplatta till tänkte jag beskriva lite om min upplevelse med min iPad

Jag köpte min iPad 3 i höstas för ca 4200kr. Jag passade även på att köpa lite skydd till den, då jag ville vara säker på att den inte skulle skadas i min väska. När jag öppnade den så kändes produkten otroligt lyxig! Den bara skrek premium och jag kunde knappt fatta att den var min. En stor och fin retina skärm lyses upp och plattan startar. Efter man installerat den och ställt in en del inställningar så är det dags att börja använda sin nya produkt.

Så var mina första upplevelser med min iPad. Jag satt med den hela tiden och hade svårt att dra mig från den stora skärmen som lyder min minsta vink och är otroligt responsiv.  Men nu vidare till frågeställningarna. Vad använder jag min iPad till idag?

Man skulle kunna säga att iPad:en agerar som en snabbare och smidigare dator till surfande än vad min laptop gör. Ifall jag ska kolla vad som hänt i spelvärlden till exempel så händer det ofta att jag norpar åt mig min iPad och börja läsa. Den är snabb och det funkar mycket smidigt till att surfa runt på nätet med. Något annat jag använder den till är att plugga. Det är nog faktiskt det den fungerar bäst till. Jag laddar ner skoluppgifter från nätet och läser dem sedan i iBooks, en app som förvandlar alla tråkiga pdf:er till ungefär lika tråkiga digitala böcker. Mycket bekvämt att läsa och gör pluggandet lite enklare. Ett stort plus är att man kan zooma in på texter och texten är alltid knivskarp!

Men är den värt 4200kr?

Det korta svaret är... Nej. Nej, jag tycker inte det är värt att köpa en ny iPad för 4200kr i tanke på det man får. Detta är självklart upp till var och en men jag tycker att iPad:en's prislapp är för hög. Nuförtiden kan man få hyfsat kraftfulla surfplattor för en mycket billigare penning än 4200kr. Ifall du bara ska surfa med din platta tycker jag absolut att du ska titta på alternativen som finns. Det kan spara dig flera tusenlappar. Och ifall du väldigt gärna vill ha en iPad, kolla runt lite och jämför priser innan du köper. Funktionaliteten är i princip den samma på den nya modellen som på de äldre, så det kan vara värt att även titta på de äldre varianterna.

Jag kommer att skriva ett nytt inlägg där jag går in på appar som finns till iPad. Men det får bli en annan gång.

Ha de gott!

Hitchcock: Filmen om mannen bakom Psycho

Ifall man kollar på IMDb's top 250 lista för bästa filmer ser man att filmen Psycho ligger på 30:e plats (idag). Skaparen av Psycho, Alfred Hitchcock, är en välkänd och ikonisk regissör som satt stora spår i filmens historia. 2012 släpptes en biografisk film som handlar om Hitchcock's tid under inspelningen av Psycho. Dock släpptes filmen i år här i Sverige. I detta inlägg kommer jag avhandla mina tankar om denna biografi och även lite tankar om Psycho.

Hitchcock (2012)

Alfred Hitchcock är en speciell man. En riktig konstnärs-själ som gör filmer för konstens skull, och det är just dessa filmer som roar honom mest. Vid sin sida har han sin fru, Alma Reville som han ständigt bollar idéer med. Handlingen äger rum år 1959 när Hitchcock tar sig an utmaningen att göra en film av en bok med titeln Psycho. De flesta i Hitchcock's närhet har svårt att tro att Psycho kommer bli en storfilm och försöker få honom att strunta i den. Men Hitchcock har en vision som han vill förverkliga om han så förlorar allt han äger och har.

Filmen är mysig och tidsepoken representeras på ett utmärkt vis. Hitchcock spelas av Anthony Hopkins och hans fru Alma spelas av Helen Mirren. Deras relation med varandra känns väldigt professionell och de känns verkligen som ett gammalt gift par. De arbetar på filmer tillsammans men delar inte säng, något som är ganska talande för deras relation. Hitchcock vill hela tiden höra Alma's åsikter på det han gör och det är hon som ger honom tryggheten att fortsätta jobba.

Jag gillade verkligen filmen. Den kändes trovärdig och levererade en intressant historia om intressanta personer. Skådespelet håller högklass och det känns som om det lika gärna kunde varit den riktiga Hitchcock och Alma där framför kameran. Jag rekommenderar den för alla! Se den och luta dig tillbaka och låt dig bli tagen på en intressant resa.

Psycho (1960)

Den välkända duschscenen! 

Ett av Hitchcock's absolut största mästerverk. En film som blivit så ikonisk för både skräck och thriller genren. Det finns så otroligt mycket att säga om detta stycke filmhistoria men det känns som det mesta om denna film redan blivit sagt. Det ända jag kan tillföra är min egna åsikt. Och den kommer här:

Jag satt som på nålar! Och ändå hade jag hört ganska mycket om filmen innan, men ändå höll den mig väldigt intresserad och nyfiken på vad som komma skall. Att den är svartvit ser jag bara som något positivt. Det är svårt att sätta fingret på vad det tillför men det funkar, även idag, år 2013. Handlingen känns väldigt unik och det är något man inte ser speciellt ofta idag. Om man inte sett denna så tycker jag absolut att man ska se den, även fast man inte är något speciellt stort fan av skräckfilm (som jag själv inte är). Visst får man ha överseende med vissa saker, filmen är ändå över 50 år gammal. Man får se den för vad det är helt enkelt, och det är något väldigt, väldigt spännande! 

PS3 handkontroll till PC? Javisst!

Gillar du att spela PC-spel med handkontroll? Njuter du mer av att spela ett gammalt lir på emulator om du sitter med en bekväm handkontroll i handen? Har du en Playstation 3-handkontroll liggandes? Då kan du koppla den till din dator och spela med den! Detta är en liten guide som hjälper dig att koppla in och spela med din PS3-handkontroll på datorn.

Steg 1. Koppla in handkontrollen till datorn med sladden som du vanligtvis laddar din handkontroll med. När den är inkopplad så installeras några drivrutiner. Dessa räcker dock inte för att du ska kunna spela med den.

Steg 2. Ladda hem programmet MotioninJoy som finns på adressen http://www.motioninjoy.com/download. Det finns länkar lite längre ner på sidan.

Steg 3. Installera programmet genom att följa instruktionerna.

Steg 4. Öppna programmet och gå in på fliken "Drive Manager". Där ser du din inkopplade handkontroll. Bocka i rutan och tryck på "load drive". Nu laddar du alltså ner ytterligare drivrutiner som kommer göra att du kan använda handkontrollen till din dator.

Steg 5. Klicka på fliken "Profiles". Nu ska din PS3-handkontroll finnas med i listan där det står "Connected game controller(s):" Klicka i din handkontroll i listan.

Steg 6. Välj "mode". Jag kör med "xinput default". Då används PS3-handkontrollen som en Xbox-kontroll och det funkar utmärkt till emulatorer (det är det jag använt min PS3-kontroll till hittills). När du valt "mode" kan du testa att kontrollen är installerad korrekt genom att köra en "Vibration Testing". Ifall allt funkar tryck "enable"!

Nu är du redo att använda din PS3-handkontroll till din PC. Hoppas denna guide hjälpte!

OBS: Jag var tvungen att stänga av och starta om min emulator innan själva emulatorn hittade kontrollen.

Länkar:
http://www.motioninjoy.com/download
http://www.motioninjoy.com/wiki/en/install/latest#downloading

Samsung Galaxy SIII mini: En liten historia

Min Samsung Galaxy SIII mini med Flip cover

Nu för tiden finns det så otroligt många smartphone's där ute så när det är dags att skaffa ny mobil vet man inte vart man ska börja leta. Många köper en iPhone för att de vet hur den fungerar, hur den ser ut och att den är stabil. Priset verkar inte spela så stor roll då även barn i åldrarna 10 till 15 har sina egna iPhone's. iPhone har blivit ett så starkt varumärke att många andra smartphone's hamnar i skymundan. Men några som tagit upp kampen mot Appel är Samsung. Deras Galaxy SIII hade sålt 30 miljoner* exemplar i november förra året, vilket är en imponerande siffra för en enskild smartphone-modell.

Efter sådana framgångar bestämmer sig Samsung för att experimentera lite med sitt starka varumärke som Galaxy SIII blivit. Och det är då Samsung Galaxy SIII mini kommer in i bilden.

SIII mini med Apex launcher installerad.

Samsung Galaxy SIII mini släpptes i november förra året och då med ett pris på ungefär 3500kr*, något som många ansåg för dyrt för hårdvaran i telefonen. Med specs som ligger ganska långt under SIII:an's prestanda så ser SIII mini ganska fjuttig ut. Men vid mellandags-rean 2012 så låg priset på ca 2300kr och det var då jag slog till! Min gamla HTC legend hade dragit sin sista suck och jag var på jakt efter en ny telefon. Något jag var säker på var att jag inte ville ha en iPhone utan en Andriod. Med detta i åtanke och med en students begränsande plånbok fick det bli en SIII mini.

Om man ska dra det kort så är jag mycket nöjd med min SIII mini. Alla nödvändiga funktioner finns där. Storleken på skärmen ligger på 4.0 tum vilket jag tycker är lagom. Jag når enkelt med en hand över hela telefonen. Kameran är inte direkt något att skryta med men den fungerar för att ta bilder på amatörnivå. En funktion jag tycker är genial är funktionen att skriva sms (och andra texter) genom att dra fingret över skärm-tangentbordet istället för att trycka. Fungerar perfekt när man ska skriva sms med bara en hand! Spel och appar flyter och fungerar bra. Den dubbel-kärniga processorn gör sitt jobb och det är mycket sällan något lagg uppstår.

En av fördelarna med Andriod är att man kan greja med det mesta i telefonen. Andriod är ett öppet operativsystem och du har därför otroligt många möjligheter att skräddarsy din mobil efter hur du vill ha den. Jag var exempelvis inte helt nöjd med utseendet på Samsung's gränssnitt TouchWiz och byte därför utseende men hjälp av en launcher. Nu har jag en mer Nexus känsla över mitt gränssnitt vilket jag tycker är betydligt snyggare och skönare.

Samsung Galaxy SIII mini håller verkligen måttet för sitt pris. Den kanske inte är något tekniskt monster men den har det man behöver hos en modern telefon idag. Så ifall du eller någon du känner är ute efter en billig och stabil smartphone, så kan det vara värt att titta på Samsung Galaxy SIII mini!


källor:
* Original priset på SIII mini
* 30 miljoner sålda SIII i november 2012

Hardcore Superstar C'mon Take On Me

HCSS nya platta är här!

Göteborg-rockarna Hardcore Superstar är tillbaka med ett nytt album. På tiden anser jag! När det kommer till svensk sleaze-metal ligger de på toppen och håller alltid hög nivå, vilket inte är något undantag denna gång. Cutting the Slack inleder plattan med en psykadelisk ton, något som dock inte är speciellt talande för hur resten av låtarna låter. Soundet är en härlig blandning av HCSS historia. Allt från de tunga riffen från Dreamin' in a Casket till de enklare rocklåtarna på deras självbetitlade album Hardcore Superstar. Låtar som Are You Gonna Cry Know och Won't take the Blame bjuder både upp till headbangin och allsång. HCSS har alltid hög klass på sina trallvänliga refränger, vilket såklart även följer med här. 

Något som jag lagt märke till efter flera genomspelningar av skivan är att deras gitarrist, Vic Zino, verkligen utvecklats! Hans solon och riff är bättre än någonsin och han shreddar på sin Les Paul mer än någonsin! Personligen tyckte jag att kvalitén på gitarren på Split Your Lip var väldigt varierande, så jag är mycket positiv till denna nivå man hör i C'mon Take On Me. Bandet känns tight och därav kvalitén. 

Avslutningsvis vill jag verkligen rekommendera C'mon Take On Me till alla som känner sig lite sugna på tunga riff, grymma gitarrsolon och hårdrocks-allsångsrefränger! 

Favorit spåren: C'mon Take On Me, Are You Gonna Cry Know, Stranger of Mine, Won't Take The Blame pt. 1